Om att befinna sig i ett kartonghav

Om ett dygn sitter vi i vår första gemensamma lägenhet och bara myser.  Men idag är jag själv kvar i den gamla lägenheten för att packa medan Olle är fler mil bort i sin gamla lägenhet som ska packas och flyttas den med.
Flytta ihop är ett stort steg men ändå känns det som en så liten förändring för vi har ju trots allt bott ihop sedan i somras i min lilla lägenhet. Åh vad jag längtar efter utrymmet och närheten till stan och främst den ökade känslan av trygghet i ett område som inte ger en dåliga vibbar. Snart är det Bye Bye Bergsjön!

Mellan kartongpackandet tjuvstickar jag lite. lite som tjuvröka fast med garn. Mycket bättre beroende!

När man är gräsänka...

Ett helt dygn ja då kan man göra följande

Breda ut garn i hela vardagsrummet.
Leva på kaffe och Dumlekola med pepparkakssmak.
Gråta lite bara för att.
Handarbeta.
Kolla på långa kulturprogram på svt-play (gärna mer än en gång!)
Lyssna på pinsam musik, tänk schlager och svenska visor, gärna med fioler som inslag.
Prata läääänge i telefon, jättehögt!
Sticka sittandes i varierande ostbågeställning i soffan och tugga högt på nämnda kolor.

Som alla säkert förstår är det här som kallas förströelser, för allt man vill är att pussa på han som inte är hemmavid.

Jag vågar inte...

Jag vågar banne mig inte starta min dator, min fläkt lät skitläskigt igårkväll (för alla som vet hur mycket min dator låter i vanliga fall kanske lättare förstår min räddsla?). Så här sitter jag med jättepiffiga bilder i min kamera men som jag inte vet hur jag ska få in på Olles mac. Dagens I-landsproblem helt klart!

Dagens vädjan: Olle kom hem och hjälp din teknikhandikappade kvinna!

Hösten 2009

Bodde jag i Falköping och hade praktik hos två mycket fina människor. På vägen dit en morgon tog jag dessa kort. Jag går och väntar på frostbitna höstmornar men de tycks inte komma. Har Göteborg en frostdefekt mån tro? Eller kommer det, ni som vet?

Tänk vad märkligt livet är ändå. Hur tre år kan passera lika snabbt som ett ögonblick. Man känner sig som samma människa, men ändå inte. Så mycket har hänt och samtidigt står tiden stilla.
Men trots frågan om tidens stillastående eller ej har jag på dessa tre år flyttat utomlands och hem igen, bytt stad och kommit in på konsthögskolan, blivit flickvän och snart sambo på riktigt. Blivit rikare på både kilon och kärlek. Vad händer här näst?

Vad gjorde du hösten 2009?

Tisdag alltså!

Vi har en skulptur-kurs och jag valde att inte leka med de föreslagna grillpinnarna och sugrören (inte så det syns i alla fall), metro blev mitt materialval. Jag är inte så vidare förtjust i denna kurs och dessa två veckor känner jag hade kunnat ägnas åt något mer givande. Men ibland måste man.

Vad gör jag om dagarna?

Ringen på bilden består av plexiglas och brända silverspån som blandats med kol för att få en mörkare färg. 

Jag går ifrån mitt vanliga förhållningssätt här på bloggen och visar något som jag gör "om dagarna". Just nu och kommande veckor fram i tiden arbetar jag med ringar på Hdk där jag läser en BA i Smyckeskonst. 

Mitt arbete började med ringar som håller på att lösas upp och försvinna till att gå mot att arbeta med strukturer.Nästa vecka ska emaljeras, valsas, etsas och gå djupare in i strukturernas land, jag längtar så...

Meditativa mormorsrutor

Jag behöver inte tänka, bara göra. Med två dagar kvar på jobbet är det skönt att bara flyta med och låtar timmarna gå. Om 47 timmar och 45 minuter är jag fri!

Vart är du kära virknål?

Förstår inte hur en virknål kan försvinna så spårlöst. Ack fina 3 ½ kom tillbaka till mig, du är saknad...

Förutom försvunna virknålar händer det inte så mycket i mitt liv. Jag har en handfull pass kvar att jobba innan jag tackar för mig och återgår till det fina livet. En vecka innan jag blir sambo med mitt hjärta. En vecka av väntan och limbo helt enkelt.
Här hemma ligger några färdiga objekt klara. Men de små är varken blockade eller fotade och därför inte bloggade om än. Men det kommer jag ska bara börja leva först.

Ps Alla stick och virkprojekt jag rör vid för stunden går åt helvete, jag börjar bli desperat! ds.

04:22, lördag natt.

PANG! PANG!

Jag vaknar med ett ryck och går mot fönstret som står på vädring för att se ut. I samma sekund som jag försiktigt drar undan den vita gardinen ser jag i skenet av en gatlykta en man med en dragen pistol skjuta igen. PANG! PANG! PANG

Han står i vändplatsen nedanför mitt fönster i en stor vit t-shirt som absorberar det lilla ljus som finns och gör honom nästan självlysande mot den mörka bakrunden. Den svarta pistolen syns lika tydligt den.

Jag drar snabbt för gardinen och går mot sängbordet och mobilen och slår 112 för andra gången denna vecka.

När jag sitter i telefonen hör jag bilar rivstarta och det som nyss var en orolig febernatt blev en vaken timma och samtal med polisen. Jag var den enda som hann se skytten och min beskrivning av en smal svart man med en stor vit t-shirt och mörka baggyjeans känns fruktansvärt klichè när jag hör polisen upprepa mitt nyss givna signalementet till sin kollega.


04:22 den 30 juli förlora jag något som var mig kärt. Min trygghet. Jag hoppas innerligt att du som sköt känner dig lika otrygg i ditt hem som jag hädan efter gör i mitt. Tack så mycket!

Ibland är det tungt fast det borde vara lätt

Jag är en dålig bloggare dessa dagar men ibland är livet tungt och all inspiration har flugit sin kos.

Mitt sommarjobb är av det tråkigare slaget och varje gång jag måste gå dit suckar jag högt. Är det inte kollegor så är det vårdtagare eller varför inte inkompetenta chefer på olika nivåer. Jag är trött på att hela tiden försöka få hjulet att snurra. Uttrycket "är det inte det ena så är det det andra" stämmer in allt för väl på min arbetsplats.

Till råga på allt åkte jag på en influensa-liknande förkylning som däckade mig hela helgen och fick mig att missa både 10:e och 9:e-sista arbetspasset på jobbet.

Om två långa veckor slutar sommarjobbet och jag är redan nu helt slut både psykiskt och fysiskt. Men jag längtar efter vardag. Min vardag av skola, gå till gymmet, ta en fika med en vän, och komma hem till Olles varma famn. Gudars vad jag längtar...

Dagens

DAGENS VILL HA: Mer betalt på mitt skitjobb!
DAGENS KLÄDSEL: Leggings och linnen långa som klänningar och skitfula och obekväma arbetskläder.
DAGENS SMINK: Lite ögonbrynspenna allt annat hade svettats bort i denna äckelvärme.
DAGENS FRISYR: Plattat och uppsatt förutom en slinga som hängde fram på vänstersidan.
DAGENS HÄNDELSE: Olle for hem till huvudstaden och jag for till jobbet.
DAGENS LÅT: "fredrik" med SÄKERT
DAGENS PLANER: Mysa, lämna av karl, jobba och sova.
DAGENS SAKNAD: Herr skägg och svalkande höst!
DAGENS DUMMASTE: Mitt arbete och de idioter som gör livet svårt för mig.
DAGENS SJUKA: Mina ego kollegor, tack för idag! 
DAGENS DROG: Önskar det var mer än kaffe...
DAGENS ROLIGASTE: Duschen efter jobbet. 
DAGENS FAVORIT: Pussar från Herr skägg.
DAGENS KÖP: Glass på vägen hem.
DAGENS HUMÖR: Uppgiven
DAGENS ORD: Svett!