onsdag 24 augusti 2011

Organiserad "slump"?





Ruta efter ruta. Efter ett tag började jag nästan misströsta så då målade jag små rutor för att se hur den färdiga skapelsens uppbyggnad. Förstår någon annan detta pyssel-system eller är det bara jag?

onsdag 10 augusti 2011

Meditativa mormorsrutor



Jag behöver inte tänka, bara göra. Med två dagar kvar på jobbet är det skönt att bara flyta med och låtar timmarna gå. Om 47 timmar och 45 minuter är jag fri!

måndag 8 augusti 2011

Vart är du kära virknål?

Förstår inte hur en virknål kan försvinna så spårlöst. Ack fina 3 ½ kom tillbaka till mig, du är saknad...

Förutom försvunna virknålar händer det inte så mycket i mitt liv. Jag har en handfull pass kvar att jobba innan jag tackar för mig och återgår till det fina livet. En vecka innan jag blir sambo med mitt hjärta. En vecka av väntan och limbo helt enkelt.
Här hemma ligger några färdiga objekt klara. Men de små är varken blockade eller fotade och därför inte bloggade om än. Men det kommer jag ska bara börja leva först.

Ps Alla stick och virkprojekt jag rör vid för stunden går åt helvete, jag börjar bli desperat! ds.

tisdag 2 augusti 2011

04:22, lördag natt.

PANG! PANG!

Jag vaknar med ett ryck och går mot fönstret som står på vädring för att se ut. I samma sekund som jag försiktigt drar undan den vita gardinen ser jag i skenet av en gatlykta en man med en dragen pistol skjuta igen. PANG! PANG! PANG

Han står i vändplatsen nedanför mitt fönster i en stor vit t-shirt som absorberar det lilla ljus som finns och gör honom nästan självlysande mot den mörka bakrunden. Den svarta pistolen syns lika tydligt den.

Jag drar snabbt för gardinen och går mot sängbordet och mobilen och slår 112 för andra gången denna vecka.

När jag sitter i telefonen hör jag bilar rivstarta och det som nyss var en orolig febernatt blev en vaken timma och samtal med polisen. Jag var den enda som hann se skytten och min beskrivning av en smal svart man med en stor vit t-shirt och mörka baggyjeans känns fruktansvärt klichè när jag hör polisen upprepa mitt nyss givna signalementet till sin kollega.


04:22 den 30 juli förlora jag något som var mig kärt. Min trygghet. Jag hoppas innerligt att du som sköt känner dig lika otrygg i ditt hem som jag hädan efter gör i mitt. Tack så mycket!

Ibland är det tungt fast det borde vara lätt

Jag är en dålig bloggare dessa dagar men ibland är livet tungt och all inspiration har flugit sin kos.

Mitt sommarjobb är av det tråkigare slaget och varje gång jag måste gå dit suckar jag högt. Är det inte kollegor så är det vårdtagare eller varför inte inkompetenta chefer på olika nivåer. Jag är trött på att hela tiden försöka få hjulet att snurra. Uttrycket "är det inte det ena så är det det andra" stämmer in allt för väl på min arbetsplats.

Till råga på allt åkte jag på en influensa-liknande förkylning som däckade mig hela helgen och fick mig att missa både 10:e och 9:e-sista arbetspasset på jobbet.

Om två långa veckor slutar sommarjobbet och jag är redan nu helt slut både psykiskt och fysiskt. Men jag längtar efter vardag. Min vardag av skola, gå till gymmet, ta en fika med en vän, och komma hem till Olles varma famn. Gudars vad jag längtar...