Då och då har jag stoppat ner ett nystan och virknål 3,5 i väskan för att mota spårvagnstristessen. Under några veckor var den på paus. Tills jag en dag stoppa ner nystanet i väskan igen och färdigställde pyttefilten.
Jag som alltid hävdad att jag hatar att virka får efter denna filt omvärdera hela mig själv. Ja lite som en livskris känns det allt! Varför är stolpar så nedrans kul att virka för?
Biten av virk-loppan är jag, hårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar